Alpackor

Om alpackor

Vikunja

Alpackan (Lama guanicoe paca eller Vicugna pacos) är ett kameldjur som är besläktat med laman från sydamerikanska Anderna. Alpackans närmaste släkting är den utrotningshotade vikunjan.

5-6000 år sedan, började människan leva med alpackan och avlar den för dess mycket fina ull. I Europa har man hitintills använt ullen till handarbete och det finns fortfarande nästan ingen idustriell bearbetning och förädling av dem. De lugna och snälla alpackor med hus- och sällskapsdjurskaraktär användar man också i Tyskland i djurassisterad terapi.

Det finns två typer av alpacka, Huacaya och Suri. Huacaya och Suri skiljer sig i fiberstruktur.

Huacaya alpackans ull har en fin, likformig krullig fiber (crimp) och några täckhår.

Suri alpackan har ingen crimp, håret formar lockiga, raka testar som hänger ner på djuret. Därför verkar de smalare än Huacaya.

Kännetecken:
Alpackans kroppsbyggnad är relativ lång. De har slanka ben, lång, tunn hals och huvudet är litet och trekantigt. Alpackan har en partåig fot med trampdyna och två klor. Alpackan har en mankhöjd av 80 – 100 centimeter och väger mellan 55 och 70 kilo. Färgerna går från helt vit över beige till brun och rödbrun till grå och becksvart – med otaliga nyanser. Det finns även flerfärgade djur i alla variationer.

Levnadssätt:
Alpackor är som alla kameler sociala djur och är mycket utpräglade flockdjur. De kan sörja sig till döds om de lever ensamma.

Alpackor är växtätare och livnär sig nästan uteslutande av gräs resp. hö och ensilage. Deras tredelade mage underlättar matsmältningen av växter. En alpackas dräktighet löper vanligtvis över 11½ månader +/- 2 veckor. Hondjuret betäcks vanligtvis två veckor efter sin förra födsel och föder således ett föl (i Sydamerika ”Cria” kallad) varje år.

Fölet ammas 6-8 månader. Könsmognad når hondjur genomsnittligt mellan 12-24 månader, handjur med 24-48 månader. En alpacka har en förväntad livslängd på 20-25 år. Alpackor har ett rikt ”språk” bestående av hummande läten som ibland kan låta likt en människa som talar med handen för munnen. De har ett varierat kroppsspråk där de höjer och sänker huvudet och vinklar öronen på olika sätt.

Alpackor kan likt lamor ”spottas”. Det är sällsynt att de spottas och när det sker är det nästan uteslutande mot andra alpackor och mycket sällan mot människor.

Historia:
Under spanjorernas invasion av Peru slaktades nästan hela stammen av alpackor och endast de som flydde upp till höglandet med sina djur överlevde. Det naturliga urval som tvingades fram av det extrema klimatet är sannolikt anledningen till att alpackan fortfarande är ett mycket tåligt och motståndskraftig djur som klarar många olika typer av klimat och sällan angrips av sjukdomar.